Vad köttätaren gärna vill slippa

Kanske finns det bara två etiskt hållbara alternativ. Antingen blir man vegetarian och skippar köttet. Eller så fortsätter man att äta sitt kött, men utan att blunda för att det faktiskt är djur som ligger på tallriken.

För några veckor sedan gick jag på kaninjakt i mitt alltmer förbuskade digitala bildarkiv. Oväntat snabbt fick jag fatt i en kvintett vita och svarta paltar som ivrigt och storögt mumsar på sina maskrosblad. Inte helt olika de tre dvärgkaninerna Sloköra, Bella och Lillvit, som barnen hade när de var små, hinner jag tänka innan jag scrollar fram nästa bildserie.
Här är det plötsligt allvar. Rummet som vi befinner oss i glänser av vitt kakel, ett förkläde hänger på tork och på en hylla ligger de väl rengjorda slaktverktygen av stål. 
Vi stadsbor ser inte särskilt muntra ut när uppfödaren sakligt och konkret berättar hur han går till väga när han tar livet av de djur vi just matade. En stund senare sitter vi runt hans bord och provsmakar en av gårdens kaniner.
Om du äter kött bör du även kunna stå ut med att både se djuret födas upp – och dö. Detta är ett av den engelske matjournalisten och tevekocken Hugh Fearnley-Whittingstall många tydliga budskap. 
Och vem kan egentligen säga emot?
Vi roas av barn som tror att fiskpinnar simmar i haven, men många av dagens vuxna ligger väl inte särskilt långt efter. Butikens fiskar är prydligt filéade och köttdjuren paketerade på ett sådant sätt att ingen ska behöva slås av tanken att det till alldeles nyligen var en del av ett livs levande djur.
På restaurang China! – som är min närmaste och bästa kinakrog – har man i ena hörnet ett ganska stort akvarium. Åsynen av detta gör en del svenska gäster skeptiska eftersom de är rädda för att fisken ska användas i matlagningen. Kinesiska och thailändska gäster frågar däremot om de får peka ut någon fisk som köket kan tillaga åt dem. 
Även krogens bilder av hela ankor har mött motvilja – trots att de saknar såväl huvud som fötter – och spädgrisen har man tvingats stryka från menyn.
”Att blunda för att det är djur vi äter är ingen ansvarsfull inställning. De som verkligen känner medkänsla för djuren borde istället verka för att de har det så bra som möjligt när de lever och att hanteringen runt transport och slakt sköts på ett humant sätt”, skrev Peter Liu, som är en av restaurangens delägare nyligen i en debattartikel i Dagens Nyheter. 
Kanske är skenheligheten och dubbelmoralen dock trots allt på tillbakagång. På den hyllade kungsholmskrogen AG möts man av en imponerande mur av stora välhängda köttstycken. Och nyligen presenterade Svenskt Kött sina uppdaterade styckningsscheman för nöt, gris och lamm vid en flott vernissage på Fotografiska museet.
Planschernas köttdetaljer är återgivna med fotografisk skärpa. Men den som tittar riktigt noggrant på de klassiska helkroppsbilderna upptäcker att dessa i själva verket är målningar som har utförts av en konstnär.
Ty längre än så vågar man inte gå. Ännu.

Tillägg 
”Använd hela djuret” är sedan några år tillbaka finkrogarnas slagord. Det 
handlar om att upptäcka och värdesätta fler delar än filéer, stekar och kotletter - och att sluta mala ned merparten av slaktkroppen till köttfärs.
Nu är tanken att denna restaurangtrend ska sprida sig till butikernas köttdiskar. På Svenskt Kötts nya styckningscheman finns bland annat:
• Flankstek – en jämntjock bit som sitter vid ljumsken och passar utmärkt att grilla
• Fjäderbladsbog – en avlång och smakrik detalj, som kallas luffarbiff, och kan vara lika mör som biffen.
• Njurtapp – en hjärtformad bit som smakmässigt påminner om vilt och med fördel kan läggas på grillen.