Julbord med måtta

Njutningen är till skillnad från frosseriet ingen dödssynd. Men vid julbordet lockas vi gärna till att ta extra allt. Och glömmer bort att verkligen känna efter hur den efterlängtade maten smakar.

När man i ett vetenskapligt experiment bad en grupp amerikanska försökspersoner att associera kring ordet ”chokladtårta” blev det vanligaste svaret ”skuld”. De tillfrågade i studien hade förmodligen inget alls emot sådana bakverk, men det gav dem samtidigt så dåligt samvete att deras tankar gick i negativ riktning. Tårta inte bra!
I våra moderna matkulturer går en knivskarp gräns mellan det ”nyttiga”, som vi äter för att vara duktiga, och det ”onyttiga”, som är desto godare. Det hälsosamma – broccolin och linserna – kan liksom aldrig bli riktigt delikat. Och när vi hänger oss åt godsakerna – med mycket grädde på toppen! – så blinkar vi åt varandra i samförstånd, som syndare gör.
Men tänk om man får njuta av det goda! Om det till och med kan vara bra för vårt välbefinnande. Både här och nu – och för våra framtida liv.
När franska försökspersoner ställdes inför samma fråga svarade de istället ”fest”. Att tårtan har med kalas att göra och därför är positivt laddad. 
En sorglös latinsk inställning kan den präktige nordbon och den ängslige amerikanen förstås tycka. Ändå konsumerar fransmännen antagligen mindre av den eftertraktade chokladtårtan än amerikaner och svenskar. Vi som anser att man egentligen inte borde äta någon alls, men gör det i smyg.
Något att tänka på kanske när vi slår sig ned vid det dignande julbordet. Att man inte behöver skämmas för att det vattnas i munnen. Att det är underbart att sitta i flera timmar och njuta av vällagade rätter, öl och brännvin. Och att gemenskapen runt bordet är minst lika viktig som vad som ligger på tallrikarna.
Så det är bara att trycka och hälla i sig hur mycket som helst? Inte riktigt ändå. En annan psykologisk studie säger oss nämligen när det kan vara dags att sluta. 
Amerikanerna svarade ”När det inte finns något kvar”. En förödande julaftonsstrategi förstås, som skiljer sig ordentligt från det betydligt rimligare och inte särskilt långsökta franska svaret: ”När jag känner mig mätt”.
Men hur gör man det, mitt i julens kakofoni av mat och dryck? 
De flesta vet att man får i sig på tok för mycket sprit om man kastar i sig den. Men samma sak gäller maten. Det tar en bra stund innan hjärnan nås av budskapet att nu har magen fått nog, vilket förklarar att man kan proppa i sig så mycket att man ångrar sig gruvligt efteråt.
Så det är bara att slå av på takten. Verkligen känna efter vad varje tugga och klunk smakar. Och hur de fungerar ihop.
Att njuta på riktigt. 
En God Jul!

Tillägg

Det är lätt att bli så smakbedövad av julbordets många rätter att man till slut inte känner något alls. Mer än att man håller på att bli proppmätt. Här kommer därför enkla några råd:
• Inse att man inte behöver ta av allt. Välj ut de verkliga favoriterna och hoppa över resten.
• Att ta sillen separat, som traditionen bjuder, är ingen dum idé. Sillens sälta och sötma fungerar mindre bra tillsammans med det övriga. 
• Ta flera gånger istället för att fylla tallriken med sådant som egentligen inte alls passar ihop, som gravlax, leverpastej och dessertost.
• Glöm inte grönsakerna. De ger en välbehövlig kontrast till de feta charkuterierna och smårätterna.