Surdegsrevolten har bara börjat

Det finns de som hoppas att det stora och hastigt uppdykande intresset för surdegsbröd snart ska vara över. Men kanske ser vi istället början på en ny epok. Tiden efter de inplastade sötlimporna.

För bara några år sedan kunde en vd säga till sin ledningsgrupp:
– Vi har för många surdegar i det här företaget!
Alla nickade instämmande och tänkte på de oåtgärdade problem på två ben som envisades med att hänga sig kvar i organisationen.
Men idag är nog risken att någon av åhörarna skulle få helt fel associationer av den slitna metaforen. Är inte just surdeg ett sinnrikt exempel på den form av organisk tillväxt som är varje direktörs våta dröm? Det slags inneboende växtkraft som de flesta företag har för lite – och inte för mycket – av.
Surdeg lät på den tiden gammaldags, långsamt – och surt. Som surgubbe och surkärring. Sött var bra medan surt var dåligt. Och den mun som yttrade sig om firmans låga ph-värde hade väl sällan eller aldrig gett sig i kast med en riktigt motståndsrik brödskiva.
Det finns säkert en eller annan företagsledare utan koll som fortfarande slänger ur sig något förklenande om den klassiska baktekniken. Men lika troligt är att han eller hon själv kavlar upp ärmarna och mjölar kaveln på kvällar och helger. 
Särskilt om vd:n är en man. Inom den pågående surdegsrevolutionen finns en underström av en ny manlighet. Unga killar med mössa och bar överkropp sliter med sina degar istället för att gå på gym, och när de stöter ihop på puben frågar de hur kompisens degkultur frodas. 
Surdegandet har nu gått så långt att den trendneurotiska delen av kultureliten har börjat skruva besvärat på sig. Finns det inget problem inbakat i detta? Det nyväckta brödengagemanget är väl egentligen bara en angelägenhet för mediefolket i Stockholms innerstad, brukar mediefolket i Stockholms innerstad då komma fram till.
Men längtan bort från det söta och svampiga industribrödet breder ut sig över hela landet. Bakkurserna är fulltecknade, bakbloggarna välbesökta och när riktiga bagerier startas ringlar köerna långa. Vid St Jakobs årsgamla stenugnsbageri i Lund finns en skylt som instruerar de köande hur de ska stå på trottoaren för att inte störa den närbelägna skobutiken.
Tvärtemot vad bageriindustrin hoppas talar det mesta för att brödupproret bara är i sin linda. Att gå tillbaka till den färdigskivade och inplastade fabrikslimpan när man väl har fått smak för ett gott stycke bröd med riktig skorpa, är för många en omöjlighet.
Kanske är de svenska sötebrödsdagarna snart över. Kanske överger vi så sakteliga den kultur som gav drottning Silvia hemlängtan under sin första tid i Sverige och som gjorde att Fatboys-gitarristen Hannu Kiviaho utbrast följande när som invandrad sjuåring hade scannat av ett antal livsmedelsbutiker:
– De har ju bara kaffebröd i det här landet!
  
Tillägg
Till skillnad från industrilimpan kan riktigt bröd användas i matlagningen. Och bäst är det som hunnit bli några dagar gammalt. Enligt många recept fungerar brödet sämre om det är färskt.
Så istället för att kasta bort ett halvt lantbröd – gör en fransk löksoppa, en italiensk tomatsoppa (pappa al pomodoro), en matig sallad med brödkrutonger, några varma smörgåsar eller fattiga riddare. Eller riv det torra brödet till ett hemgjort tillsatsfritt ströbröd.
Fortfarande bästa bakbloggen: Pain de Martin.