Släpp in barnen i dagisköken!
/
När dagismaten är som sämst bygger den på trista halvfabrikat som serveras till passiva barn som aldrig får sätta sin fot i köket. Men så behöver det förstås inte vara. Mats-Eric Nilsson anar en uppfriskande motrörelse.
Om jag bara hade angripit ämnet lite mer systematiskt! Då skulle jag ha kunnat presentera en egenhändigt utförd kartläggning med följande rubrik: Barnförbud i nio av tio förskolekök.
Men tyvärr har jag inget noggrant ifyllt Excelark att luta mig emot. Det enda jag kan utgå ifrån är mitt allmänna intryck efter att ha föreläst på cirka 100 svenska orter och på åtminstone hälften av dem frågat publiken:
– Hur är det i er kommun, får barnen vara med och hjälpa till i dagisköket?
Nästan alltid blir svaret:
– Nej, inte nu längre. Det har blivit stoppat.
Det är dock inte oron för att de små ska skära sig på vassa knivar som ligger bakom beslutet att göra köket till en barnfri zon – utan den hygieniska hotbilden.
Ändå säger Livsmedelsverket faktiskt att det är tillåtet med barn i köket. Så länge som det kan ske på ett ”säkert sätt”.
Frågan är bara hur långt man behöver gå för att uppfylla det kravet. Räcker det med att barnen har tvättat händerna och tagit på sig förkläde eller behövs mer omfattande skyddsdräkt? Och hur förhindrar man så kallad ”indirekt kontaminering” då ett snorigt barn som inte är med i köksarbetet har råkat smitta sin matlagande kompis?
Några precisa svar kommer inte från myndigheten och den köksansvariga ska istället själv sätta sig in i relevanta och ibland sinsemellan motstridiga EU-förordningar, lagtexter, föreskrifter, vägledningar och så kallade branschriktlinjer.
Och slutsatsen brukar alltså bli att det hela verkar vara så riskfyllt att det är bäst att helt hålla ungarna borta från såväl morotsrivning som bullbak, vilket ofta även är de kommunala inspektörernas uppfattning.
Därför är det så befriande att läsa ”Kökshjältar” som är förskolekocken Karolina Sparrings och matskribenten Jens Linders nyutkomna kokbok för förskolan. Här är den självklara utgångspunkten att barnen ska ses som tillgång i köket och få medverka så mycket som möjligt. Utan föregående tvagning med klorin.
Boken ångar av inspirerande matglädje och har med Karin Alfredssons och Jeanette Anderssons sköna matbilder inte ett dugg gemensamt med en traditionell receptsamling för storkök med dess evinnerliga näringstabeller och bleka illustrationer. Jag blir vid första genombläddringen vrålsugen på den inkokta laxen med färsk ingefära och sockerärtor!
Tajmingen är dessutom perfekt. Förskolematen upplevs numera som allt viktigare. Kökspersonalens inspirationskurser blir snabbt fulltecknade. Krogkockar lämnar restaurangstressen och börjar arbeta på dagis. Och föräldrar kollar allt oftare hur det står till med maten innan de väljer förskola för sina barn.
Att åter göra köken barntillåtna blir då ett naturligt steg.
Fotnot: Bakom utgivningen står matkampanjen Allebarnsrätten.
Tillägg Citat från boken Kökshjältar
”Det finns ingenting som heter barnmat, det finns bara god mat!”
”Det är lätt att se vilka pedagoger som förmedlar att de inte gillar maten utan att säga någonting, barnen vi de borden äter alltid sämre.”
”Servera bara mat som du själv gillar, det är svårt att sätta piff på något man inte tycker om.”
”Det är så mysigt när barnen kommer in i köket!”
”Se till att maten som går ut på vagnarna ser riktigt vacker ut, slösa med bladpersilja, det piffar upp den färglösaste rätt!”
”Doften av nyrostad müsli som sprider sig på alla våningar är ljuvlig!”
”Vill barnen inte äta upp ratatouillen, mixa den och smyg ned den i en vegetarisk lasagne.”