Är svenska bigarråer dyra?

Vi har aldrig lagt så liten andel av våra inkomster på mat som idag. Det finns så mycket annat som pengarna ska räcka till. Så vad får egentligen en handfull långt ifrån nödvändiga körsbär egentligen kosta?

De mörkröda – nästan svarta – knubbiga och saftiga svenska bigarråerna jag nyss köpte gick på 33 kronor.
– Då hoppas jag verkligen att du fick riktigt många, hör jag inom mig min mammas uppfodrande röst.
Det är sammanlagt… eeeh 21 stycken, kommer jag fram till efter att ha räknat de två hektona i den tunna genomskinliga plastpåsen.
Det blir alltså 1 krona och 57 öre per körsbär. Och hur låter det, tycker du? Svindyrt eller bara smådyrt? Eller inte dyrt alls?
Den som knappt har mat för dagen kostar förmodligen inte på sig en sådan extravagans som dessa bär för 165 kronor kilot. En familj på tre personer får till priset av flera kilo potatis bara sju körsbär var, vilket inte mättar någon.
Men de flesta i vårt land har trots allt ett val. Och då blir prisfrågan istället vilken kategori körsbären hamnar i – rent psykologiskt. Vilka andra njutningar ska de egentligen jämföras med? Pinnglass, chips, bakelser eller cigarretter?
När jag var liten matades vi med folkhälsobudskapet ”frukt är godis”. På dagens prispressade godismarknad får man dock betydligt mer av colaflaskor, nappar och sega gubbar än av mina bigarråer.
Det är i och för sig inget större mysterium för den som vet hur lite snaskfabrikanterna behöver betala för grundingredienserna förtjockningsmedel, aromämnen, färgämnen och socker. Men det låga godispriset bidrar nog ändå till att många uppfattar de oförfalskade frukterna och bären – vars smaker konfektyrbranschen så gärna vill efterlikna – som onödigt dyra.
Dessutom finns det ju billigare bigarråer att köpa än de svenska. Den som väljer de vittberesta bären kan för samma utlägg som jag gjorde få nästan dubbelt så många. Att de importerade vanligtvis smakar så mycket tristare, eftersom de plockats innan de blivit riktigt mogna, får man liksom stå ut med när man kan äta desto fler. Körsbär som körsbär! 
Eller så är det där sista i själva verket alldeles feltänkt. 
För vad är det som gör att vi struntar i alla kvalitetskrav så snart vi hamnar i livsmedelsbutiken? Vem går bara efter priset när hon ska köpa en ny mobiltelefon? Och är det verkligen någon bilkund som förundras över att en mercedes kostar mer än en skoda?
Lyxbilen har långt ifrån alla råd med. Men det flesta kan unna sig någon näve naturligt söta körsbär.
Passa på nu medan de är i säsong. Och njut dem långsamt. Ännu har jag faktiskt femton…jag menar fjorton… kvar.

Tillägg
Alla körsbär prålar inte med sin sötma, och ska heller inte göra det. På bondens marknad fick jag för några veckor sedan tag i en ask syrliga skuggmoreller. Långsamt och försiktigt inkokta med socker och en kanelstång blev de en enkel söndagsdessert. Och eftersom vi råkade ha en flaska mörk kubansk rom hemma blev det även en skvätt av denna smakfördjupare över körsbärskoket, som fick sjuda medan den övriga middagen lagades.
I körsbär finns en smak av mandel, som blir tydligare vid upphettning. Vill man förstärka den ytterligare låter man kärnorna vara kvar i pajen, soppan eller kompotten, vilket gästerna av säkerhetsskäl helst bör upplysas om.