Svårare bluffa matkunden

Att matfabrikanten på olika sätt kan vilseleda sina kunder är ingen nyhet. Men genom ett EU-beslut från i somras kommer det i framtiden inte att bli lika lätt.

I min lilla glasbur till kontor finns längs ena väggen en väl tilltagen Sverigekarta från Samtrafiken. Vid en hastig anblick ser man bara stambanans kraftiga artärer som genomkorsar landet, men den som tittar närmare upptäcker ett myller av röda knappnålar som stuckits in i omkring 100 små och stora orter. 
Det är min enkla metod för att inte helt tappa orienteringen och försöka hålla reda på de platser jag besökt under den föreläsningsturné som pågått sedan min första bok, Den hemlige kocken, kom ut i oktober 2007. 
Under dessa fyra år har jag haft förmånen att möta tiotusentals matengagerade konsumenter och vet därför vid det här laget ganska väl vad som är deras vanligaste fråga. Den brukar formuleras så här:
– Men hur kan det här vara tillåtet?
Och trots att jag fått den så ofta tycker nog jag inte att jag har något riktigt bra svar. Även jag undrar ju fortfarande hur man år efter år kan få vilseleda oss konsumenter så snart vi kommer över tröskeln till livsmedelshallen. 
Göra potatissallad i fabrik och kalla den för hemlagad. Sälja räksås som består av en enda räka. Blanda tillsatser och industriella ingredienser och påstå att resultatet är äkta. Saluföra vaniljglass som varken består av glass eller vanilj.
Intressant nog får dessa kritiska svenskar på somliga punkter medhåll i självaste Bryssel. Enligt uppgifter från en trovärdig källa ställer sig tjänstemän inom EU-kommissionen numera frågan hur det svenska Livsmedelsverket kan acceptera en sådan dryck som ”Mer/hallon och blåbär”, som utöver vattnet i huvudsak består av äpple.
Till tillverkarens något klena försvar kan man möjligen framhålla att denna stilldrink trots allt innehåller en viss mängd av de hallon och blåbär som dominerar förpackningens illustration. 
Från strikt matematisk synpunkt är dessa 3 procent (hallon) respektive 1 procent (blåbär) oändligt mycket mer än bärinnehållet i Cloettas omdiskuterade Kexchoklad blåbär som inte tillförts minsta gnutta av de blåa bär som är så vackert avbildade på omslagspapperet.
Även i detta fall har landets övervakande matmyndighet kommit fram att presentationen inte kan betraktas som vilseledande. Ingen konsument kan ju förvänta sig att kexchokladen skulle innehålla blåbär, resonerar verket, som valt att inte ingripa mot produkten.
Men dagarna är lyckligtvis räknade för denna statliga svenska generositet. I somras fattade EU-parlamentet ett beslut som förtydligar det rådande förbudet mot vilseledande förpackningar.
Och då måste nog även Livsmedelsverket böja sig. 

Tillägg
Hur konsumentens förväntningar egentligen ska tolkas är förstås en intressant fråga. När en kvinna i Los Angeles år 2006 stämde Kraft Foods för en guacamole-dip som bara innehöll två procent avokado – men desto mer av tillsatser – svarade matjätten precis som det svenska Livsmedelsverket om kexchokladen: 
”Vi tror att kunden förstår att den inte är gjord av avokado.”
Den svenska versionen av denna falska guacamole har efter de senaste årens inhemska kritik nyligen förändrats. På burken från Santa Maria med 1,5 procent avokado står numera den mer svävande beteckningen ”Guacamole style”.