Att odla sin mat på små ytor

Det är inte bara villaägaren som har möjligheten att odla sina egna matråvaror. I köksfönstret, på balkongen och i den lilla kolonilotten kan du komma betydligt längre än de flesta tror. 

  
Först ett erkännande som för någon läsare nog kan uppfattas som ett slags avslöjande:
Jag är i grunden höggradigt avog till trädgårdsarbete. 
Tonårens kedjehusteg som toppdressades med blå korn och omgavs av rosor med tyska eller engelska överklassnamn lockade mig lika lite som pappas pergolabygge. Och när jag själv ett tag var ambivalent småhusägare undrade jag mest vad de tillbakalutade vilstolarna och inbjudande hängmattorna gjorde i de färgglada reklamblad som utan anmodan trycktes ned i vår brevlåda. 
Det var ju ändå de uppfodrande och svindyra redskapen och maskinerna på nästa sida som verkade vara villalivets mening.
Men bra karl ändrar sig själv, som en kompis brukade säga vid tvära åsiktskast. 
Det inte så att jag på något vis slänger mig över sekatör eller skottkärra vid vår gotländska fritidsgård, men jag har mjuknat ordentligt.
Framförallt har jag insett de kulinariska vinsterna med att kultivera sina egna köksväxter. Att det finns ett rakt och märkvärdigt samband mellan jord och bord.
Odlarblicken och de gröna fingrarna står Anna Karin entusiastiskt för. Jag är dock rätt bra på att gräva, inklusive på att kupa potatis, vilket lett till visst beröm från grannbonden. Och så snart något kan skördas och därmed förvandlas till ätbarheter står jag i första linjen med slipade knivar och saxar.
Alltför praktfulla och omfattande trädgårdsbiblar gör mig fortfarande något matt. Men jag blir desto mer upplivad av praktiska tips från sådana odlare som osvikligt har köket som mödornas mål.
Det är därför har så lätt att ta till mig journalisten och frilanskocken Peter Streijfferts vältajmade Odla för köket. Denna behändiga och inspirerande skrift är inte tänkt som ytterligare en accessoar till vardagsrumsbordet utan som en jordnära handbok för den som här och nu vill börja producera sin egen mat. I ytterst liten eller något större skala.
”Du kanske börjar med att odla persilja på fönsterbrädan och helt plötsligt är du på väg att bli en odlare”, skriver han i inledningen.
Till skillnad från de flesta författare i genren har Streijffert ingen sagolik villaträdgård att ståta med. Han är istället de små odlingsutrymmenas mästare och bjuder på en inspirerande provkarta över alla de grönsaker och kryddor som ganska enkelt kan fås att frodas på köksbänken och balkongen eller i kolonilotten. 
Och givetvis njuter han i fulla drag av arbetets sinnliga belöning. Känslan av att sätta tänderna i något du dragit upp alldeles själv:
”Har man inte smakat en nyskördad rotselleri vet man inte så vet man inte vad rotselleri egentligen är, vill jag påstå. Den nyss skördade kan du äta rå med sked.”
Det vill jag också göra.

Tillägg
I Odla för köket finns två topplistor med Peter Streijfferts favoritväxter för balkongen och kolonilotten. 
Balkongen
1. Lagerblad
2. Chili
3. Tomat
4. Kryddörter
5. Bönor och ärtor
6. Mizunakål
7. Zucchini
8. Tomatillo
9. Svartkål
10. Sallat

Kolonilotten
1. Bondböna
2. Potatis
3. Zucchini
4. Kålrabbi
5. Tomat
6. Chili
7. Mizunakål
8. Mangold
9. Rödbeta
10. Rädisa