Prins Charles på barrikaderna

Sedan bröllopsyran lagt sig väljer Mats-Eric Nilsson att lyfta fram en av de mer välkända kungligheter som aldrig dök upp i Slottskyrkan förra lördagen. 

Otaliga lågstadieraster bytte vi filmisar med varandra. Mest minns jag den italienska aktrisen Sophia Loren eftersom bilderna på henne skulle överlämnas till pappa, som på nattygsbordet samlade på just denna skönhet.
På vita duken hade vi ungar aldrig sett de åtråvärda filmstjärnorna, men det var alldeles uppenbart att de – liksom senare tiders hockeystjärnor, tevestjärnor och rockstjärnor – måste ha uträttat något för att komma i fyrfärgstryck. 
Ingen kunde på den tiden vara en stjärna så där i största allmänhet. 
Idag däremot matas vi som bekant med ständigt nya personligheter som blivit medialt upphöjda utan något som helst epitet. ”Stjärnan visade trosan”, är en tidstypisk kvällstidningsrubrik.
Förutom den aktuella malören behöver hen egentligen inte ha presterat särskilt mycket. För att få allmän stjärnstatus kan bristen på specialområde till och med vara en fördel. Kerstin Ekman, Jan Guillou eller Maria Wetterstrand kan aldrig komma ifråga.
Inte heller en sådan superkändis som prins Charles. Och även han bör helst göra något hel- eller halvsnurrigt för att uppnå rubriknivå. Hans skruvade kärleksbrev blev på 90-talet en given världsnyhet, medan hans färska angrepp på den internationella livsmedelsindustrin har passerat i det närmaste obemärkt.
För inte har du väl läst om de uttalanden som den frispråkige prinsen gjorde vid ett tyskt branschseminarium i slutet av maj?
Han kritiserade där de stora företagens jakt på ständigt ökade profiter och varnade för effekterna av dagens aggressiva strävan efter så billiga matvaror som möjligt, som enligt honom har drivit bönder och andra leverantörer att ta ”mycket oroande genvägar”.
– Den nyligen avslöjade hästköttskandalen är naturligtvis bara ett exempel, som visar hur till och med de största butikskedjorna är okunniga om varifrån deras produkter kommer, sade den ekologiskt sinnade prinsen.
Han påstod sig inte sitta inne med någon patentmedicin, men uppmanade de europeiska länderna att försöka förändra det globala systemet och uppmuntra olika typer av lokala och regionala lösningar för produktion och distribution av livsmedel.
– Det enda skälet till att dagens mat verkar billig i affären är att priset egentligen tas utan någon annanstans eller läggs på framtiden, är hans slutsats.
Vilket låter förstås som en utgångspunkt för en intressant diskussion.
Om utspelet hade blivit känt.