Att skämmas över kastad mat

Det slängs alldeles för mycket mat. Ändå erkänner vi inte gärna att vi själva hör till slösarna. Men här kommer Mats-Eric Nilsson kommer ut ur garderoben.

Under lagret av lysande clementiner i den bruntonade glasskålen i vardagsrummet påträffar jag en dag två murriga kiwifrukter. Eller snarare före detta. De båda måste ha placerats på denna något undanskymda plats redan strax före jul och är i mitten av januari alldeles tydligt stadda i upplösning. 
Formen är visserligen i stort sett intakt, möjligen kan en viss skrynklighet anas, men så snart man tar i dem blir det uppenbart att de har imploderat och numera är bortom all räddning.
I likartat skick är den aubergine jag fiskar upp ur ett av kylskåpets plasttråg. Möjligen har förruttnelsen här gått ännu längre. Det är överhuvudtaget ganska svårt att föreställa sig att denna soggighet för bara några veckor sedan var en bågnande och glänsande vackert violett äggplanta.
Bedrövad och kladdig om händerna förpassar jag kvarlevorna till den soppåse som sorgligt nog också fått ta emot en skiva av den sagolika vildsvinspaté som vi lagade under julstöket tillsammans med barnen. 
I värsta fall läser de väl det här, vilket får mig att skämmas ännu mer. Förmodligen har jag heller inte berättat för dem att det vid några tillfällen hänt att somliga grönsaker som vi under flera månader mödosamt odlat och vårdat ute på landet senare glömdes bort och bröts ned i en av kylskåpets avkrokar.
Problemet kan se futtigt ut i ditt kök, men det globala matslöseriet är gigantiskt, och enligt den brittiske historikern och författaren Tristram Stuarts tenderar vi konsumenter gärna att förtränga vår del: ”Trots att nästan varenda människa i västvärlden regelbundet kastar mat så är många ändå omedvetna om sitt beteende”, skriver han i boken Waste. Alltså är steg 1 att få syn på sitt eget svinn, kanske genom att undersöka saken.
Själv berättade jag för två år sedan på den här sidan att jag då hade som nyårslöfte att sluta slänga mat. Med denna storstilade utfästelse har det uppenbarligen gått så där – någon nollpunkt har vår familj inte kommit ned till – men vi har i alla fall blivit klart bättre. 
Vi har helt enkelt gjort det till en stimulerande sport att försöka förvandla halvtrista rester och överblivna råvaror till välsmakande och attraktiva luncher och middagar. Och istället för att utgå från vad vi för tillfället är sugna på eller kan hitta i någon av de många receptböckerna, vilket automatiskt leder till nya inköp, börjar vi idag i andra änden. 
Vad har vi hemma – i frysen, kylen och skafferiet? Lammfärs, en squash, ett halvt paket fetaost, en slatt vitt vin, en knippe slätbladig persilja, några brödkanter. Kan man laga något på det? 
Riktigt lyckade dagar behöver vi inte handla något alls. 
Allt fanns ju redan. 

Tillägg Fem tips för den som vill kasta mindre
1. Använd genomskinliga plastburkar för rester. Det minskar risken för att de blir bortglömda i kylen.
2. Kolla vad som finns i frysen innan du går ut på shoppingrond. 
3. Inse att det mesta kan ätas långt efter att bäst-före-datum gått ut. Luktar och smakar det gott är det antagligen inget fel på varan – med undantag för känsliga livsmedel som vakuumförpackad lax. 
4. Låt dig inte luras av butikens erbjudanden om att köpa tre burkar när du egentligen bara behöver en. 
5. Inse att den stora burken med det lägre kilopriset kommer att bli en dålig affär om du till slut måste slänga en tredjedel av innehållet.