När jämförpriserna infördes uppfattades de som ett stort steg framåt för konsumenten. Men blir vi inte lurade att alltför ofta välja det billigaste i mataffären?

Få kommer på idén att servera exempelvis en bratwurst på en bjudning. Korvens rykte är alltför skamfilat. Men nu är något intressant på gång.
 

Kan vi inte längre laga mat utan dessa tillsatsrika buljongtärningar? undrade Mats-Eric Nilsson nyligen i en krönika, som fick ett engagerat gensvar från tidningens matintresserade läsekrets.

Villaägaren låter sitt överflöd av eftertraktad lokalodlad frukt ruttna bort. Samtidigt som den trädgårdslösa konsumenten köper vattniga importäpplen. Tänk om de båda kunde mötas!

När skogen är full av svamp händer det att vi får för mycket av det goda. Detta utpräglade i-landsproblem har dock en lika beprövad som delikat lösning.

Det är svårt att tänka sig Italien utan tomater. På pizzan, i pastasåsen och färska med mozzarella. Ändå rynkade italienarna länge på näsan åt den röda grönsaken som egentligen är en frukt.

Lagom till att vi börjat acceptera tanken på att människan har en femte grundsmak – umami – kommer forskarna dragandes med ytterligare en. Som är ännu svårare att beskriva än den förra. 

När vi betalar dyrt för en restaurangkväll vill vi numera veta vad som ligger på tallriken och hur de olika ingredienserna hamnat där. Men ibland kan det – rent informationsmässigt – nog bli för mycket av det goda.

I helvetet står engelsmännen för matlagningen, sägs det. Men borde det inte snart vara färdigskrattat åt sådana slitna skämt? Britternas framgångsrika motstånd mot smakmässig likriktning är något för andra länder att ta efter. 

Möjligen hör ”Gud”, ”kärlek” och ”fred” till språkets allra mest missbrukade ord. Men ”cheddar” kommer i så fall inte särskilt långt efter.

u mer avancerade och exklusiva våra spisar blir desto oftare tenderar vi att ställa oss ute vid grillen och låta elektroniken vila. Håller vi på att tröttna på kökets viktigaste pryl?

Överst på prispallen står en lycklig kock med sitt namn broderat på den vita rocken. Sällan riktas rampljuset mot de idoga och kreativa matproducenter som är förutsättningen för de kulinariska framgångarna.

Rött är sött. Dessutom uppfattas det som friskt och fräscht och bidrar till att höja matlusten. Så länge vi fortsätter att handla med ögonen kommer branschen att fortsätta att rödfärga maten. 

Tillsatsdebatten har hittills handlat om mer traditionella livsmedel. Men hur står det till egentligen till med alla de nya produkter som fyller apotekens och mataffärernas må bra- och hälsohyllor? 

Ogräs och andra vilda växter ligger numera på finkrogarnas tallrikar. Det allra enklaste har paradoxalt nog blivit exklusivt. Och med lite fantasi kan vi vanliga matlagare helt gratis följa i mästerkockarnas spår. 

Dagens livsmedelsförpackningar är fulla av symboler och märkningar. Här granskar vi den allra äldsta: kunglig hovleverantör. Trots det fina namnet säger det inget om matens kvalitet.

När situationen ser som mest hopplös ut kan räddningen vara som närmast. Och de första ljuspunkterna har faktiskt redan siktats. Mats-Eric Nilsson peppar modstulna matlagare. 

När en växande kundgrupp började längta efter något annat än inplastade, och doftlösa limpor utan skorpa svarade livsmedelsbranschen med bake off. Men nu ifrågasätts även detta bröd ¬– av både myndigheter och konsumenter.