Man skulle kunna tro att det är jämtländska getostar, löjrom från Kalix och skånsk spickeskinka som ska sälja Matlandet Sverige. Men när det gäller exporten verkar det mest handla om alkoläsk, riskakor och texmexmat.

Plötsligt verkar blåbär finnas överallt. Det tidigare så bortglömda skogsbäret förekommer numera i rader av livsmedel och hälsokostprodukter. Och det är förstås ingen slump. 

Det är fortfarande de lokalproducerade råvarorna som står i centrum i den svenska restaurangvärlden. Men bara på de allra högsta nivåerna. Frågan är när det nya tänkandet ska nu åt till vanliga krogar.

Den som är intresserad av opastöriserad och småskaligt framställd ost har mycket att hämta i den schweiziska kulturen. Här får till och med fransmän och italienare en match.

Vi slänger för mycket av den mat vi köper. Men en hel del kastas faktiskt långt innan den når affären. Som den nyfångade fisken.

Hittills har det varit ganska lätt att skilja de hemlagade från det fabriksgjorda. Men nu lanseras industrins E-nummertillsatser för hemmabruk.

En hel vägg med plastlådor fulla av lösgodis. Snart kan det bli en vanlig syn även i utländska livsmedelsbutiker. Det svenska godisfrossandet ska gå på export är det tänkt.

I debatten om tillsatser har det kraftigt processade vinet hittills sluppit alltför lätt undan. Men nu börjar fler producenter och konsumenter intressera sig för så kallade naturviner.

När vi ratar butikernas inplastade industrilimpor hamnar vi ganska ofta i ett klassiskt problem. Vad ska man göra med gammalt bröd? Mats-Eric Nilsson har några tips.

Finns det något samband mellan den berömda skoscenen i Chaplins Guldfeber, nödåret 1867 i Västerbotten och dagens industripastejer? Mats-Eric Nilsson hävdar det.

Mina nyårslöften är nog i privataste laget. Utfallet brukar heller inte bli särskilt mycket att skryta med. Så här kommer istället mina önskningar inför det nya året.

Njutningen är till skillnad från frosseriet ingen dödssynd. Men vid julbordet lockas vi gärna till att ta extra allt. Och glömmer bort att verkligen känna efter hur den efterlängtade maten smakar.

Julbordets huvudrollsinnehavare har under de senaste åren genomgått ett reningsbad. Flera av de kritiserade tillsatserna är nu borta ur julskinkan. Men det är fortfarande svårt att få tag i den ekologiska versionen.

Att kokböckernas och reklambildernas rätter ser så ouppnåeligt läckra ut behöver egentligen inte bekymra amatörkocken. Den stajlade maten är ju många gånger helt oätlig.

Sedan ett och halvt år tillbaka är det officiella målet att förvandla Sverige till ett Matland, som man exempelvis kan locka turister med. Så hur ligger vi då till? Mats-Eric Nilsson har rest runt i riket och kollat läget. 

Idag är det få som ifrågasätter värdet av att värna den biologiska mångfalden. Men efter årsskiftet kommer fröhandeln med hundratals ovanliga grönsakssorter att bli illegal.

Visst kan vi vanliga matkonsumenter känna oss vilsna i tillsatsdjungeln. Men det är ändå ingenting mot de utmaningar som landets många allergiker dagligen ställs inför. Vad vågar jag egentligen äta?

Den dignande frukostbuffén kan vara en av hotellvistelsens höjdpunkter. Men sällan eller aldrig får vi veta vad som serveras. Varifrån kommer den anonyma skinkan, brödet och osten? 

Matkulturen är full av paradoxer. De frukter, bär och blad som ruttnar bort i trädgårdar och på allmänningar kan i rätta händer bli eftertraktade delikatesser på finkrogens meny.

Att allt fler restauranger satsar på öppenhet och låter gästerna se hur rätterna lagas till är inte bara ett uttryck för krogens självförtroende. Det berättar samtidigt något om vår tid. Vi vill veta mycket mer om den mat som till slut hamnar på tallriken.