De gömda allergifällorna

Visst kan vi vanliga matkonsumenter känna oss vilsna i tillsatsdjungeln. Men det är ändå ingenting mot de utmaningar som landets många allergiker dagligen ställs inför. Vad vågar jag egentligen äta?

Strax före julen 2008 hittade jag på Hemköp ett parti bullar från Skogaholms som enligt texten på påsen hade ”god smak av mandel”. Istället för att nyttja dyra mandlar hade storbageriet dock valt billiga aprikoskärnor och ett specialdesignat aromämne.
Inget märkligt i sig, det är ju så det ofta ser ut på butikernas fikabrödshyllor. Men på etiketten kunde jag dessutom läsa en varning om att bullarna trots allt kunde innehålla ”spår av mandel”. Så tydligen förekom mandel i fabrikslokalen och kunde om olyckan var framme i mikroskopiska mängder hamna i mandelbullarna.
Väldigt komiskt, tyckte jag, som bara är allergisk mot katter. Den växande skaran av födoämnesallergiker har nog däremot betydligt lättare att hålla sig för skratt. Att handla mat innebär för dem ett mödosamt och tidsödande vridande och vändande på förpackningar.
Få konsumenter är så bra på att läsa innehållsförteckningar som allergiker och överkänsliga. Liselotte Sidbäck, som jag nyligen träffade i Vilhelmina, är en av dem. I 40-årsåldern blev hon plötsligt allergisk mot de fyra sädesslagen och soja. Om hon får i sig något som innehåller minsta spår av dessa grödor får hon kraftiga obehag i 3–4 dagar. Häftiga magsmärtor, hjärtklappning, trötthet.
Att Liselotte inte kan äta vanligt bröd är givet. Men det stora problemet är de många dolda allergifällorna. Moderna livsmedel framställs ju sällan enligt traditionella recept utan innehåller många industriella ingredienser och tillsatser som har utvunnits ur billiga grödor som just vete och soja.
Exempelvis ingår sojalecitin i nästan all choklad – och går därför bort. Men även många korvar, pastejer och en hel del färdigmat, måste Liselotte vara observant på. 
– Jag blir dålig av sån där fryst färdigmarinerad broiler. Det måste vara något med kryddorna, även om det låter konstigt.
Fast så egendomligt är det kanske inte. I hennes Ica får jag syn på en vitlöksbaguette som i den långa ingredienslistan för det så kallade vitlökssmöret har en post som kallas ”kryddor (soja, vete)”. De båda allergenerna kan i processad form bli flytande och används förmodligen för att ge kryddblandningen en mer fabriksmässig konsistens.
Liselotte suckar, men är ändå ovanligt lyckligt lottad. Hon och hennes man behöver sällan gå till affären för att få mat på bordet. De bor vid sjön Malgomaj och äter öring, röding och sik fem dagar i veckan. Övriga dagar blir det ofta tjäder, orre, älg eller rådjur från frysboxen.
– Igår åt vi faktiskt hare, säger hon med ett stort leende. 

Tillägg

Den som på grund av allergi eller intolerans är hänvisad till livsmedelsaffärens alternativa sortiment får vara beredd på att många av dessa produkter är fullmatade med tillsatser.
Till exempel innehåller Alpro sojamjölk light förutom vatten och 4 procent sojabönor bland annat färgämnet kalciumkarbonat (E170), det surhetsreglerande medlet monokaliumfosfat (E340) och stabiliseringsmedlet gellangummi (E418).
Go Greens gräddersättning Visp kommer upp i nio E-nummer även om alla inte skrivs ut med siffror, vilket antagligen skulle bli alltför avtändande för konsumenten. Men här bjuder jag på hela listan: E472b, E471, E472e, E433, E322, E460, E466, E407, E340, E331.