Illegal handel med fröer

Idag är det få som ifrågasätter värdet av att värna den biologiska mångfalden. Men efter årsskiftet kommer fröhandeln med hundratals ovanliga grönsakssorter att bli illegal.

– Tjena, har du lyckats få tag i nåt?
–  Javisst, nu har jag riktigt schyssta grejer på gång.
–  Kan du fixa fram några påsar nu på stubben?
–  Om du kan följa med med en bit bort. Vi kan inte stå här och jiddra.
Av de nervösa sidoblickarna att döma ser männen ut att vara mitt uppe i en heroinaffär. Men nästa år kan man inte vara riktigt säker. Det kan lika gärna vara några hobbyodlare som utbyter ovanliga och illegala grönsaksfröer med varandra. 
Från årsskiftet blir fröhandeln med mängder av udda köksväxtsorter olaglig. Och det handlar alltså inte om marijuanaplantor eller meskalinkaktusar utan sådant som gamla varianter av bönor, rotfrukter och sallad. Sorter som ratats av livsmedelsindustrin, men är desto mer uppskattade av landets många hemmaodlare. 
Mångfaldskrisen har utlösts av det så kallade Frödirektivet (burr!), som enligt EU ska gynna handeln med just dessa traditionsrika frösorter. Men precis som hos Orwell blir effekten av detta fagra doubletalk den rakt motsatta. Mångfalden riskerar att minska och göra det svårare för den som vill sätta tänderna i en grönsak som smakar som den gjorde förr.
Det är förstås inte så att Direktivet förbjuder de gamla fröerna rakt av. Men nu måste de registreras och handeln minutiöst kontrolleras. Varje gram ska bokföras och påsarna av godkända sorter effektivt plomberas så att ingen förväxling ska kunna ske.
Och denna hantering är givetvis inte gratis. Den fröhandlare som vill fortsätta sin kulturgärning måste betala en registreringsavgift för varje liten unik sort, eller få någon annan att göra det, annars blir försäljningen illegal. 
Exakt hur hög summan blir avgörs i dagarna, men det verkar som att Jordbruksverket, som utformar de svenska reglerna, kan komma att landa på 3000 kr per registrerad sort. 
Detta har de små fröhandlarfirmorna sällan råd med. Enligt deras egna beräkningar kan följden bli att 300-400 köksväxtsorter går förlorade. Särskilt utsatta är de riktigt gamla sorter – ofta mer än 100 år gamla – som saknar tillfredsställande dokumentation och då inte kan bli registrerade.
För egen del hoppas jag att den gotländska haverroten, den underbara Gyllene portulaken och den broccolisort som vi just skördade, kommer att stå på listan över godkända fröer.
Annars är jag – liksom förmodligen många andra – fullt beredd att söka upp en pålitlig frölangare. På nätet eller i någon enslig gårdsbutik.
I matlandet Sverige tvingas de verkliga entusiasterna under jorden.

Tillägg
En frökatalog från någon av de små firmor som framgångsrikt kämpar på med de nu hotade köksväxterna kan vara en ren njutning att läsa. Och en stillsam uppvisning i den biologiska mångfald som alla numera bekänner sig till.
Vi beställer gärna från västkustfirman Runåberg, vars kärleksfulla beskrivningar av de många sorterna ofta blir till ett slags botanisk poesi. Som när man beskriver plocksallaten Red Sails: 
”De skinande, djupt vinröda bladen är buckliga, något fransiga och har en klart grön bottenfärg som skiner fram under det röda. Den bildar ett kraftigt, löst knutet, mycket vackert huvud.”
Bildtext
En del av vår salladsskörd. Kommer fröerna till denna sort att vara tillåtna nästa år?
(Foto: Mats-Eric Nilsson)