Fruktbara Facebook-kontakter

Villaägaren låter sitt överflöd av eftertraktad lokalodlad frukt ruttna bort. Samtidigt som den trädgårdslösa konsumenten köper vattniga importäpplen. Tänk om de båda kunde mötas!

Större tekniska nyheter brukar få ett likartat mottagande. Först det euforiska stadiet: Internet som gränslöst verktyg för människans frigörelse!
Sedan den lika givna baksmällan: Google och Facebook som infernalisk inkarnation av Storebror. Näthatet som växande hot mot den seriösa samhällsdebatten. 
Antingen för vitt eller för svart. Så precis när pendeln med full kraft är på väg åt den ena ytterligheten borde man kanske peka åt motsatt håll. Och säga det självklara. Att sociala medier inte bara förser förslagna pedofiler med aningslösa offer utan även skapar myriader av positiva förbindelser.
Min favorit just nu är Fruktförmedlingen. Här har en driftig medborgare, Victoria Frances Qvarnström, tagit hjälp av dagens lättanvända teknik för att lösa ett urgammalt problem: det gigantiska slöseriet med ruttnande äpplen, päron och plommon som varje höst ger så många villaägare dåligt samvete.
Med hjälp av en enkel Facebooksida kopplar hon samman nedtyngda fastighetsägare över hela landet med fruktlösa medmänniskor i närheten. Den som har för mycket frukt går bara in på Fruktförmedlingen och berättar om sitt överskott. Och snart har hon ett mejl från någon som bor i krokarna och är sugen på att komma och hämta. 
Trädgårdsinnehavaren är lycklig över att bli av med frukten och se att den kommer till nytta. Någon betalning handlar det därför inte om, men det händer säkert att den givmilda någon gång kan få en äppelpaj eller en burk ingefärspäron som gengåva.
Att ta tillvara på det som finns omkring oss ligger som bekant i tiden. Förra hösten skrev jag om ett engelskt projekt, Abundance, som tar rätt på frukt och bär som växer i städernas parker och på andra allmänningar. Och alldeles nyligen fick jag höra tala om Joel Rosenberg som gör något liknande i Helsingfors.
På hans webbsajt (satokartta.net) finns en karta med mängder av träd och buskar som mellan augusti och oktober bara väntar på att skördas av stadens invånare. Äpplen, plommon och svarta vinbär förstås, men även mer ovanliga frukter och bär som körsbärsplommon, aronia och havtorn. 
Den ständigt växande skördekartan bygger på tips från allmänheten, som blir allt mer engagerad i projektet. Stadens styrande är dock, typiskt nog, mindre roade:
– Vi planterar inte träd och buskar som ska ge en ätlig skörd. Frukterna och bären är främst till för fåglar och andra djur, sade en ansvarig tjänsteman på byggnadskontorets planeringsbyrå när Hufvudstadsbladet skrev om Joels initiativ.