Fondmotstånd bland SvD:s läsare

Kan vi inte längre laga mat utan dessa tillsatsrika buljongtärningar? undrade Mats-Eric Nilsson nyligen i en krönika, som fick ett engagerat gensvar från tidningens matintresserade läsekrets.

SvD:s roligaste rubrik sattes redan för åtskilliga decennier sedan och det finns väl inte mycket som talar för att den någonsin kan komma att överträffas. Den formulerades en helt vanlig dag på 70-talet av religionsreportern Josef Lundaahl. Över sin artikel om det samtida intresset för religiösa frågor löd skrev han: Det klassiska trosinnehållet lockar ännu ungdomen.
Så min överskrift över den här krönikan är förstås bara ett ytterst blygsamt försök i samma genre. Men på något sätt måste jag i alla fall ha tryckt på rätt knapp när jag för två veckor sedan gick till storms mot den E-nummerladdade buljongtärningarna och de dyrare industrifonderna på flaska. Sällan har jag fått ett sådant gensvar och de engagerade läsarmejlen har varit så talrika och intressanta att jag måste få bjuda på några smakprov.
Många tycker liksom jag att man ofta kan klara sig utan buljong och tipsar om sina egna alternativ. Till exempel Ylva Rossing som av en kock lärt sig att fräsa lite curry och torkad timjan i smör eller olja innan övriga ingredienser läggs ned i grytan. ”Curryn-timjanen går till praktiskt taget alla smaker som du sedan fyller på med i rätten, det får inte någon egen karaktär men ger en hel del mustighet utan buljong.”
Den som likt Eva Riise har förmånen av en egen täppa kan med fördel satsa på den lättodlade libbstickan eftersom ”ett par blad, frön eller stjälk från denna planta ger en fantastisk buljongsmak”. Och SvD-kollegan Mia Bjelkholm sätter smak på sina grytor med ett pulver som gör av sin torkade svamp.
Andra läsare rapporterar att de faktiskt hittat tillsatsfria alternativ på svenska butikshyllor. Och visst finns det buljonger och fonder som varken har färgämnen eller ”tillsatta smakförstärkare”, som det står på Bongs förpackningar. Men det senare kaxiga påståendet är tyvärr en sanning med modifikation.
 Dessa produkter innehåller vanligtvis jästextrakt som i avsaknad av tillräcklig äkta vara spelar samma smakförstärkande roll som glutamaten. Rent formellt räknas jästextraktet inte som en tillsats och det är väl detta som på något sätt ska motivera företagets stolta löfte till konsumenten.
För mig signalerar smakförstärkare med eller utan E-nummer att produkten i sig smakar för trist, och jag avslutar gärna med Hans Uhrus tänkvärda resonemang:
”Jag tror att det så sakta kommer en trend där allt fler efterfrågar smakrika produkter som klarar sig på egen hand utan tillsatser och smakhöjare. Detta kan även vara en av flera vägar ur överviktsproblematiken ... Om man istället väljer bättre råvaror med bra smak behöver man äta avsevärt mindre för att uppnå samma effekt. Produkter med sämre egenskaper äter man mer av.”
 
Tillägg
Att koka egen köttbuljong är ett utmärkt sätt att ta tillvara hela djuret och inte bara de ”finaste” detaljerna. Recept på detta finns i många kokböcker och på nätet och den färdiga buljongen kan med fördel frysas in som iskuber att tas fram vid behov.
I Lisa Förare Winbladhs och Malin Sandströms nyutkomna bok Matmolekyler finns ett insiktsfullt avsnitt om buljongkok med bland annat följande råd:
• Använd smakrikt kött, gärna högrev, märgpipa och fläsklägg. Skär bort fettet, men inte svålen.
• Rotsaker och lök ger sötma och mustighet, rotselleri passar bra till nötkött. 
• Använd inte så mycket vatten eftersom buljongen ska bli koncentrerad.
• Skumma ofta och noggrant.
• Salta på slutet.