Att slippa godistjatande barn

Den som handlar middagsmat med barnen vet vad brukar hända när ni köar vid kassan. Frågan är bara om allt det där godiset måste stå där.

Förmodligen har du aldrig hört talas om begreppet pester factor, och ändå vet du precis vad det är. Uttrycket används inom livsmedelsbranschen för att beteckna det tjat som föräldrar utsätts av sina barn, vilket såväl handlare som producenter ska göra sitt bästa för att utnyttja i butiken.
Barnen har visserligen sällan några egna pengar att handla för, men eftersom de i högsta grad kan påverka sina föräldrar blir de ändå en synnerligen viktig maktfaktor. Branschforskarna, som förstås har studerat fenomenet ingående, skiljer på “ihållande småbarnstjat” och de något äldres ”argumenterande tjat”.
Båda formerna kan vara lika effektiva för att styra familjens inköp och bidrar för många vuxna till att göra matinköpen till en ständigt återkommande källa till vardagsfrustration. På den engelska föräldrasajten Mumsnet liknas butiken vid en svårforcerad militär hinderbana – och värst av allt är förstås själva målgången vid utgångskassorna.
Där finns ju det godis som enligt en aktuell intervju med föreståndaren för en av Södermalms livsmedelshallar hör till de fem produktkategorier som säljer bäst – oavsett tid på dygnet eller vilken veckodag det är.
Så om godiset nu går så bra, varför måste det då exponeras så stenhårt? Den frågan fick handlaren aldrig, och givetvis är den naiv i överkant. Endast den som inte har fattat hur modernt marknadstänkande fungerar kan väl få en sådan tanke i sitt huvud.
Längs butikens så kallade kundvarv gäller det ju att exponera konsumenten för så många lättsålda produkter med höga vinstmarginaler som möjligt. Och framme vid kassan, när ditt blodsocker är som lägst och de eventuellt medföljande ungarna som tjatigast, möts du följdriktigt av strategiskt utplacerade godishyllor. 
Så ser det ju ut i varenda butik. Och något annat vore väl otänkbart.
Nej, faktiskt inte.
Storbritanniens största livsmedelskedja Tesco har alldeles nyligen gjort det till synes omöjliga. Matjätten har beslutat att före årsskiftet ta bort godiset från kassorna i alla sina 2500 butiker. Snasket ska före mitten av december vara ersatt med nötter och andra hälsosamma alternativ.
Tesco uppger att godisstoppet utlöstes av en forskarrapport där två av tre engelska föräldrar säger att de skulle kunna göra hälsosammare val för sina familjer om de inte utsattes för de ständiga frestelserna vid utgångskassorna. 
Men kedjorna har också under långt tid fått kraftig kritik från envetna föräldragrupper, bland annat genom sajten Mumsnet.
Och hur märkligt det än kan låta har vi konsumenter faktiskt större makt än vad vi vanligtvis inser. Ett bevis på detta inflytande är att lågpriskedjan Lidl redan gjort den godisrensning som Tesco nu har beslutat sig för. Men enbart just i England – där debatten har utspelat sig.
Här i Sverige är Lidlkassorna precis lika godisspäckade som Icas, Coops och Willys.
Kan det möjligen vara dags för en kampanj även här?

Tillägg

Begreppet videobutik känns förresten alltmer överspelat. Att det inte längre hyrs ut några kassetter av den typ som en gång i tiden gav namn åt affärskonceptet får man leva med, men i dessa butiker finns ju numera inte särskilt många andra filmer heller.
Man behöver bara kliva över tröskeln och förnimma den fadda lukten från de långa raderna av lösgodislådor för att inse var förtjänsterna numera hämtas. 
Konfektyr, om det är rätt ord, kan ju till skillnad från filmer ännu inte laddas ned. Och förmodligen är det bara en tidsfråga innan de sockrade tillsatsbomberna trängt ut den allra sista rullen, vilket kommer att göra beteckningen videobutik ännu mer kuriös.