Lättölets revansch

Lättöl har länge setts som en gubbdryck på utdöende. Men nu visar nytänkande mikrobryggare att den gamla måltidsdrycken kan bli smakmässigt intressant.

I slutet av 1970-talet gjorde jag som lokaltidningsreporter i Ludvika en artikelserie om alkoholismens fasor. Ämnet berörde mig starkt – särskilt mötet med den kämpande Putte hos Sällskapet Länkarna – och under intervjuarbetet tappade jag plötsligt själv helt lusten för att dricka. 
Helt frivilligt gick jag alltså vid 25 års ålder och blev nykterist. Det uppfattades som rätt egendomligt, och under de sju år som denna period varade hade jag det tvivelaktiga nöjet att se det alkoholkittade svenska sällskapslivet från utsidan. 
Till exempel på mammas 50-årsfest då min annars så belevade bordsdam var tydligt frustrerad över att ha blivit placerad bredvid en social outsider. En som inte kunde dricka som folk. Det var som att jag förstörde hennes kväll genom min provocerande avhållsamhet. 
– Men varför? frågade hon upprepade gånger med samma oförstående blick. 
Förhoppningsvis har dagens nykterister det något lättare. Kanske är toleransen mot ”avvikare” något större än för trettio år sedan. Och dessutom minskar ju faktiskt alkoholkonsumtionen bland vanligtvis trendsättande ungdomar, som nu sägs göra uppror mot föräldrarnas dryckeskultur.
Men om man då vill dra ned på alkoholen, vad ska man dricka till middagen? Många yngre tar en cola till biffen, vilket är uteslutet för mig. Söta drycker sänker min matupplevelse istället för att höja den, och inte heller vatten är väl alltid så kul, även om det går an. För mig – och för många andra – är vinets syra eller ölets beska egentligen det perfekta ackompanjemanget. 
Och det är här lättölet kommer in. Denna sinnrika nordiska skapelse som länge varit på dekis och sett ut att helt försvinna, upplever faktiskt en välförtjänt renässans. 
De stora bryggeriernas produkter är väl i och för sig ungefär lika utslätade och lite sötaktiga som de alltid varit, och deras försök att göra helt alkoholfritt öl har ännu inte lett till något drickbart resultat. 
Det är istället, precis som när det gäller det starkare ölet, mikrobryggerierna som driver på den smakmässiga utvecklingen. Strömsholms Brygghus En riktig lättöl gör verkligen skäl för namnet och danska Mikkelers helt alkoholfria tar denna genre till en helt ny och betydligt högre nivå.
Annars är min lokala favorit Gamla Enskede Bryggeri, som är inrymt i deltidsbryggaren Robin Johnanders garage. Han bestämde sig för att försöka göra ett smakrikt och fylligt lättöl när hans fru Vera var gravid och var hänvisad till det gängse blaskiga sortimentet av alkoholsvagt öl.
Idag finns hans blommiga EPA, Enskede Pale Ale, både på finkrogar som Mathias Dahlgrens Matbaren och på hyllan i utvalda livsmedelsbutiker. Priset, som ligger i nivå med starköl, är förstås hutlöst för promillejägaren.
För den som istället vill slippa ruset, men dricka gott, är det däremot en betydligt bättre affär.

Tillägg
Lättöl, som får ha max 2,25 volymprocent alkohol, är så svagt att det till och med får drickas av nykteristerna i IOGT-NTO. Undantaget är dock omstritt och rörelsen är delad i två läger.
Man brukar säga att det inte går att dricka sig berusad på lättöl. Men 2008 lyckades en av programledarna i TV6-programmet Erik och Mackan komma upp i 0,6 promille genom att hälla i sig sju lättöl under mindre än en timme. Han kände sig lätt salongsberusad, vilket dock gick snabbt över.
Den som är nykter alkoholist brukar avrådas från att dricka lättöl. Det anses oklart om den låga promillehalten räcker för att trigga igång drickandet igen, eller om det mer handlar om att ölsmaken väcker gamla alkoholassociationer.