Kampen mot sockerfällorna

”Socker är den nya tobaken” skrev Daily Mail nyligen i en rubrik på sin förstasida. Tidningen syftade på en nystartad global kampanj som riktar sig mot ett av de största hoten mot folkhälsan.

En f d heroinist kommer förmodligen ganska väl ihåg när han tog sin sista sil. Och själv minns jag – på en beskedligare missbruksnivå – hur det gick till när jag slutade med socker i kaffet. 
Att jag, tolv år gammal, överhuvudtaget hade börjat med denna beska dryck bör nog skyllas på den eviga Forsytesagan, som mamma och jag troget följde varje vecka i vårt furuinklädda teverum.
Till en sådan vuxenserie kunde man ju knappast kolka jordgubbssaft, och ganska snart var hade jag förvandlats till en rätt inbiten kaffedrickare, som i varje kopp släppte ned två bitar socker. Utan dem tyckte jag att kaffet var i det närmaste odrickbart.
Men så, ett drygt decennium senare, råkade jag plötsligt hamna i ett gäng där jag var ensam om att sockra fikat. Och efter att ha tvingats genomlida flera skogsutflykter utan sötningsmedel insåg jag att mitt beroende var så opraktiskt att det var dags att göra något åt det.
De första sockerfria kopparna var riktigt obehagliga, men avvänjningen gick förvånansvärt snabbt och smidigt. Snart blev sötat kaffe för mig precis lika otäckt som det osötade hade varit tidigare. 
Vi är sedan urminnes tider programmerade för att gilla det som är sött. Men vanans makt är stor och den sockernivå vi uppfattar som optimal är fullt möjlig att påverka. 
Matindustrins forskare talar om vår bliss point – den halt av socker, fett eller salt i exempelvis en kaka som gör oss så lycksaliga att vi bara vill äta och köpa mer. Ända sedan detta begrepp myntades av en matematiker i Boston på 1970-talet har företagen varit besatta av att försöka identifiera och trycka på denna vår allra svagaste punkt.
För att exakt kunna pricka in var den ”rätta” nivån för sötma ligger i en chilisalsa eller citronpaj krävs avancerade statistiska analyser. Multinationella jättar som Coca-cola och Kellogg's lägger ned stora summor för att kunna träffa precis rätt med sina produkter. Och denna intensiva lönsamhetsjakt anses numera vara en viktig orsak till dagens hälsovådliga sockerexplosion.
Drömgränsen bör visserligen inte överskridas – om man öser på för med för mycket av det goda kommer vi att tycka att läsken, brödet eller flingorna har blivit alltför söta. Men i takt med att vi blivit vana vid allt mer framträdande sötma har nivån undan för undan pressats uppåt.
Sockret finns ju inte heller enbart i sådana givna sötsaker som godis, desserter och läsk utan tillsätts ofta för att förstärka smaken på produkter som på grund av sin brist på riktiga råvaror annars skulle smaka för trist. Att det är för lite tomater i en pastasås maskeras enkelt med en dos socker.
Just dessa mer försåtliga sockerfällor är vad den nystartade globala kampanjen Action on Sugar vänder sig särskilt emot. Bakom initiativet står ett antal välrenommerade brittiska forskare och målet är att få matindustrin att minska sin sockeranvändning med 30 procent under de närmaste fem åren. 
Och samtidigt att få dig och mig att dra ned på vår egen.

Tillägg
Det finns flera skäl till att dagens livsmedel innehåller så mycket socker:
1. De flesta konsumenter uppskattar sötma. Med mer socker i sillinläggningen eller på barnens flingor säljer de bättre.
2. Socker fungerar som en billig smakförstärkare och kan täcka upp för bristen på riktiga råvaror i en produkt. 
3. När hälsodebatten tvingar industrin att dra ned på salt och fett kompenserar tillverkarna gärna smakbortfallet genom att i smyg använda mer socker.
4. Socker är inte bara en smaksättare utan kan även användas för att exempelvis göra brödet hållbarare, munkarna större och flingorna fluffigare.