Den nya ekovågen

Efterfrågan på ekologisk mat har plötsligt skjutit fart, och ibland är ekoalternativen helt enkelt slut i butiken.  Mats-Eric Nilsson anar en ny grön våg.

För några veckor sedan blev jag stoppad av Icahandlaren på hörnet.
– Du vet väl att de ekologiska bananerna är slut?
– Hur då slut?
– Det går inte att få tag i några fler. De är slut hos alla mina leverantörer.
– Hur gick det till?
– Folk köper bara Kravbananer numera. När jag har andra bananer får jag slänga mer än jag säljer. Det är de ekologiska som gäller.
– Men var det inte du som för något år sedan slutade med att ha ekologisk mjölk för att det sålde för dåligt? undrar jag.
– Jo, men det var då, nu har vi ekologiska mejerivaror i alla möjliga varianter.
– Inte crème fraiche, säger en kvinna framför mig i kön.
– Oj, då. Det måste jag kolla upp, lovar föreståndaren för närbutiken som har trångt på hyllorna och måste prioritera hårt mellan de många gräddversionerna.
Det verkar faktiskt som att det håller på att hända något på den stagnerade ekomarknaden. Bananerna kanske kan uppfattas som ett specialfall efter alla uppmärksammade giftavslöjanden. Men konsumentintresset för de ekologiska ökar i många delar av livsmedelsbutiken.
Griskött är ett annat exempel där tillgången inte lyckas hålla jämna steg med efterfrågan. De upprepade köttskandalerna har sänkt trovärdigheten hos den konventionella industrin, och försäljningen av ekokött ökade med 23 procent förra året.
– En kravfläskfilé kostar uppemot 250 kronor kilot, trots det är den nästan alltid slut, berättade en företrädare för köttbranschen nyligen i Dagens Nyheter.
Och även inom övriga EU blir ekomaten allt hetare. 
– De ekologiska livsmedlen är inte längre några nischprodukter, konstaterar EU:s kommissionär för jordbruk och landsbygdsutveckling.
Men när marknaden växer ökar risken för fusk och bedrägerier. EU-kommissionen oroas över att konsumenternas förtroende för den ekologiska märkningen inte är tillräckligt stort och kommer nu med förslag på skärpta regler för de varor som ska få kallas eko.
Själva kontrollen kan i framtiden dessutom komma att underlättas av vetenskapligt genombrott. Ett dansktsvenskt forskarlag har efter att ha studerat vitkål på molekylnivå funnit att produktionssystemet lämnar ett slags avtryck i grönsaken. Med deras metod går det att se om grödan har odlats ekologiskt eller konventionellt, vilket låter betryggande för alla oss som betalar extra för en ekoprodukt.
När det gäller bananer brukar det dock vara lätt att med blotta ögat se skillnaden. Kravvarianten är ju vanligtvis klart mindre – vilket jag inte har det minsta emot. Många frukter och grönsaker som tillåts växa långsammare istället för att hetsas fram med moderna metoder smakar ofta mer.
Men visst kan den ekologiska frukt- och grönthyllan ibland se bra trist ut; ett gäng halvdana och trötta exemplar som skriker ut att de helst av allt vill ligga kvar på hyllan fram till den oundvikliga destruktionen.
– Så var det förut med bananerna, säger min Icahandlare. De ekologiska såg alltid tråkigare ut. Men nu har även det ändrats. När efterfrågan och omsättningen ökar höjs kvaliteten!

Tillägg
”Naturligt” och ”ekologiskt” blandas gärna ihop. Om du inte har sett den amerikanska fejkreklamfilmen för The False Advertising Industry kan det vara dags att göra det nu. Udden riktas mot landets livsmedelsverk som tillåter matföretagen att klistra det säljande uttrycket ”naturlig” på mängder av alldeles vanliga hårt processade industriprodukter. 
Filmens syfte är att göra reklam för den amerikanska ekologiska märkningen som enligt upphovsmännen inom ekobranschen är en betydligt bättre garanti för naturligt innehåll än ett fluffigt reklamord. ”Om de för att övertyga dig måste sätta ut ordet 'naturlig' på förpackningen är varan förmodligen inte det”, skrev grävjournalisten Eric Schlosser i sin bok Snabbmatslandet.  
Filmen finns här: http://www.onlyorganic.org/pretenders